publicerad: 2021  
trösta tröstade tröstat
verb
trös`ta
1 ge lindring i sorg eller bekymmer om person, om­ständighet eller dylikt
tröstare
någon/något tröstar någon (med någon/något/att+verb/sats)
någon tröstar någon (med någon)
någon tröstar någon (med något)
någon tröstar någon (med sats)
någon tröstar någon (med att+verb)
något tröstar någon (med någon)
något tröstar någon (med något)
något tröstar någon (med sats)
något tröstar någon (med att+verb)
hon tog det gråtande barnet i famnen och försökte trösta det; det tröstade henne att se hans okuvliga livs­mod
○ ibland refl., ofta med bi­betydelse av sökande efter kompenserande njutning
hon tröstade sig med godis; när hans fru över­gav honom tröstade han sig med andra kvinnor
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska trösta
2 ålderdomligt förlita sig på någon
någon tröstar på någon
trösta på Gud
belagt sedan mitten av 1300-talet Östgöta-Lagen
tröstatröstande, tröst