publicerad: 2021  
traska traskade traskat
verb
tras`ka
● gå något vårds­löst och obekymrat
JFR knata
någon traskar (någonstans)
traska hem­åt; traska till affären; barnen traskade med utan att klaga; ungdomarna traskade mot­villigt i väg till skolan
○ äv. försvagat promenera
hon tycker om att traska i skogen
traska patrull(o) se patrull
belagt sedan 1617; trol. av ljud­härmande urspr.; jfr ur­sprung till patrask
traskatraskande, trask