publicerad: 2021  
tukta tuktade tuktat
verb
tuk`ta
1 ålderdomligt bestraffa för över­trädelse av (disciplin)regel
JFR tuktan
tukta någon/något
tukta någon
tukta något
far­mors lärare brukade tukta de olydiga barnen med riset
○ äv. med av­seende på beteende eller dylikt kväsa
tukta hans äre­lystnad
○ äv. hålla i ett till­stånd av sträng disciplin
hårt tuktade barn
belagt sedan mitten av 1400-talet (Rimbert, Den helige Ansgars liv); fornsvenska tukta 'upp­fostra; hålla i styr'
2 bearbeta (prydnadsväxt) till önskad (regel­bunden) form
tukta något
häcken var hårt tuktad
tuktad sten se sten
belagt sedan 1837
tuktatuktande