publicerad: 2021
uppbära
uppbar uppburit uppburen uppburna, presens uppbär
verb
●
(regelbundet) ta emot pengar etc.; ofta som rättighet
någon uppbär något
uppbära pension
○
äv. med avseende på annat än pengar
något ålderdomligt
han fick uppbära klander för sin glömska
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska upbära
uppbärauppbärande