publicerad: 2021  
uppbygga uppbyggde uppbyggt, presens uppbygger
verb
upp`bygga
1 höja eller stärka (den moraliska) över­tygelsen och andliga kraften hos person som drabbats av tvivel, på­frestningar etc.; särsk. i religiösa samman­hang
SE uppbyggelse
någon uppbygger någon (med något)
läsa upp­byggande litteratur; prästen upp­byggde församlingen med sin predikan
○ ibland något ironiskt
han upp­bygger läsarna med ett kåseri varje vecka
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska upbyggia
2 vanligen lös förbindelse, se bygga upp skapa som ny enhet vanligen abstrakt
någon uppbygger något
all materia an­sågs förr vara upp­byggd av de fyra grund­ämnena jord, vatten, luft och eld
belagt sedan 1800-talets senare hälft
uppbyggauppbyggande, uppbyggning, uppbyggnad