publicerad: 2021
uppkomma
uppkom uppkommit uppkommen uppkomna, presens uppkommer
verb
●
bli verklighet om resultat eller dylikt; ofta oavsiktligt el. som bieffekt av något annat
JFR
bli till
något uppkommer någonstans/tid/sätt
något uppkommer någonstans
något uppkommer sätt
något uppkommer tid
de diskuterade den uppkomna situationen; spåret hade uppkommit genom att något hade släpats på marken
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen);
fornsvenska upkoma