publicerad: 2021  
uppsöka uppsökte uppsökt, presens uppsöker
verb
upp`söka
● äv. lös förbindelse, se söka upp ta kontakt med någon som tillhanda­håller viss tjänst eller dylikt
någon uppsöker någon/något
någon uppsöker någon
någon uppsöker något
upp­söka läkare
○ äv. (bege sig till och) besöka
han upp­sökte en gammal vän
○ äv. med av­seende på service­inrättning eller dylikt
upp­söka en toalett
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska upsökia
uppsökauppsökande, uppsökning