publicerad: 2021
uppta
upptog upptagit upptagen upptagna, presens upptar
även åld.
upptaga
upptog upptagit upptagen upptagna, presens upptager
verb
1
vanligen lös förbindelse, jfr
ta upp
låta ingå som en av beståndsdelarna eller enheterna i viss ordnad helhet etc.
någon upptar någon/något (i något)
någon upptar någon (i något)
någon upptar något (i något)
uppta en ny punkt på programmet; uppta en ny medlem i församlingen
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag);
fornsvenska uptaka
2
vanligen lös förbindelse, jfr
ta upp
(ta initiativ till att) påbörja någon verksamhet med flera ingående parter
någon upptar något
uppta nya förhandlingar
belagt sedan början av 1300-talet
Skåne-Lagen
3
äv. lös förbindelse, se
ta upp
ta (utrymme, tid eller dylikt) i anspråk
något upptar något
bokens sakregister upptar tolv sidor
○
ofta med avseende på tid
intervjun upptog en hel timme av hennes dyrbara tid
belagt sedan 1548
upptaupptagande