publicerad: 2021  
utbrytare ut­brytaren, plural ut­brytare, bestämd plural utbrytarna
ut|­bryt·ar·en
substantiv
u`tbrytare
● person som har lös­gjort sig från (visst) tidigare samman­hang särsk. från tidigare lojalitet; ofta på tämligen dramatiskt sätt
SE bryta sig ut
utbrytargrupp
ut­brytarna från det kommunistiska partiet
○ spec. sport
ut­brytarna i cykelloppet befann sig 100 meter före klungan
○ spec. äv. (mest i sammansättn.) om personer som förklarat en viss del av ett land själv­ständig
utbrytarenklav; utbrytarrepublik
belagt sedan 1933