SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 utfart utfarten utfarter ut|fart·en substantiv u`tfart ● väg som leder ut från något SE fart 2 en utfart (från något) utfarten var markerad med en varningsskylt belagt sedan 1728 SO Alfabetisk lista uteätare subst. utfall subst. utfalla verb utfallsprov subst. utfallsprov (utfall) utfart subst. utfattig adj. utfattig (fattig) utfestad adj. utfiska verb utflagga verb Till alla ordböcker
