publicerad: 2021  
utsöka utsökte utsökt, presens utsöker
verb
u`tsöka
● driva in (fordran) på laglig väg
JFR utmäta 1
någon utsöker något
ut­söka en fordran
○ äv. med konstruktions­växling (med av­seende på gäldenären)
någon utsöker något
NN ut­söktes av krono­fogden
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska utsökia 'ut­kräva'
utsökautsökande, utsökning