publicerad: 2021
majoritet
majoriteten majoriteter
maj·or·itet·en
substantiv
majorite´t 
●
mest i politiska sammanhang
det att vara fler än motståndarna i viss fråga el. inom viss beslutande grupp etc.
majoritetsbeslut; majoritetsparti; majoritetsställning; vänstermajoritet
(vara) i majoritet
majoriteten (av några)
vara i majoritet; inget av partierna har egen majoritet i riksdagen
○
äv. om gruppen som är i majoritet, t.ex. en partigruppering i riksdagen
han anslöt sig till majoriteten
○
äv. allmännare
flertal
majoriteten av besättningen kunde räddas
absolut majoritet
mer än hälften av rösternasärsk. när valet står mellan fler än två kandidater el. partier:
de vann valet med absolut majoritet
den tysta majoriteten
i viss (ofta konservativ) politisk debattden huvuddel av medborgarna som inte har tillfälle att framföra sina (politiska) åsiktermed marknadsundersökningen kunde man fånga upp även den tysta majoritetens åsikter
enkel majoritet
majoritet som begränsar sig till bara något mer än hälften av rösternaför att avgöra frågan räckte det med enkel majoritet i omröstningen
hoppande majoriteter
majoriteter som uppnås (av minoritetsregering) med stöd av än den ena, än den andra partigrupperingeni längden kan det bli besvärligt att regera med hoppande majoriteter
kvalificerad majoritet
större röstövervikt än bara en enstaka röst
relativ majoritet
fler röster än något annat förslag
belagt sedan 1792;
ur medeltidslat. majo´ritas 'större del; flertal', till lat. ma´jor 'större'; jfr ursprung till
major
Majoriteten har aldrig rätten på sin sida.
Efter Henrik Ibsen, En folkefiende (1882); ofta lätt förändrat till "Majoriteten har alltid fel"
