publicerad: 2021  
sväng svängen svängar
sväng·en
substantiv
● (hastig) rörelse runt el. åt sidan; särsk. av (person i) for­don
JFR 1böj, gir, kurva 1
högersväng; undansväng; vänstersväng
hon gjorde en tvär sväng
○ äv. (med bara tänkt rörelse) krökning av väg
JFR krök 1
han ramlade av cykeln i svängen
○ äv. mer el. mindre bildligt, spec. var­dagligt kortare färd för nöjes skull
JFR 1runda
krogsväng
hon tog en sväng runt kvarteret med hunden; ska vi göra en sväng med bilen ut på landet?
○ spec. äv. dans
ska vi ta oss en sväng?
○ spec. äv. om sam­hälleliga service­funktioner och dylikt, med ton­vikt på organisationen el. personerna som arbetar i den var­dagligt i sammansättn.
JFR apparat 2
psyksvängen; snösvängen; socialsvängen; vårdsvängen
○ spec. äv. i ett ut­tryck för (ibland själv­tagen) handlings­frihet eller dylikt
hon tog ut svängarna ordentligt i sitt in­lägg
hänga med i svängarna lyckas hålla sig kvarunder en vådlig färd: han hade svårt att hänga med i svängarna när hästen började skena ○ ofta bildligtnya fond­typer poppar upp titt som tätt och för en vanlig fond­sparare kan det vara svårt att hänga med i svängarna
(vara med/ute) i svängen (vara med/ute) i det all­männa nöjes­livetnär de var yngre var de ofta ute i svängen på helgerna
belagt sedan 1589; till svänga