publicerad: 2021  
vänja vande vant, presens vänjer
verb
vän`ja
● göra van vid något
någon vänjer någon/något (vid någon/något/att+verb/sats)
någon vänjer någon (vid någon)
någon vänjer någon (vid något)
någon vänjer någon (vid sats)
någon vänjer någon (vid att+verb)
någon vänjer något (vid någon)
någon vänjer något (vid något)
någon vänjer något (vid sats)
någon vänjer något (vid att+verb)
vänja hästen vid betslet; det tog några sekunder att vänja ögonen vid dunklet
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska vänia; gemensamt germanskt ord; trol. bildat till 1van!!
vänjavänjande, vänjning
vänja av, vänja sig