publicerad: 2021  
vänja sig vande vant, presens vänjer
verb
vän`ja sig
● bli van
någon vänjer sig (vid någon/något/att+verb/sats)
någon vänjer sig (vid någon)
någon vänjer sig (vid något)
någon vänjer sig (vid sats)
någon vänjer sig (vid att+verb)
hon kunde aldrig vänja sig vid att stiga upp tidigt om morgnarna; de har inte hunnit vänja sig vid var­andra
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska vänia sik
vänja sigvänjande, vänjning
vänja sig av