publicerad: 2021  
1gny gnydde gnytt, presens gnyr
verb
● ge ifrån sig ut­draget, jämrande ljud
JFR gnälla, kvida, tjuta
någon gnyr (om någon/något/sats)
någon gnyr (om någon)
någon gnyr (om något)
någon gnyr (om sats)
det sjuka barnet gnydde i sömnen
○ äv. i fråga om (starkare) ljud från något icke-levande
stormen gnyr
○ äv. bildligt ut­trycka klago­mål
gny om skatterna
belagt sedan ca 1600; jfr ur­sprung till 2gny!!
gnygnyende, 2gny
2gny gnyet
gny·et
substantiv
● ut­draget, jämrande ljud
JFR gnäll, tjut
gny (om någon/något/sats)
gny (om någon)
gny (om något)
gny (om sats)
vid minsta gny från barn­sängen vaknade föräldrarna
○ äv. om (starkare) ljud från något icke-levande
vapengny
stormens gny
○ äv. bildligt klagomål
det vanliga gnyet om ungdomens fattiga språk
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska gny 'gny; larm'; besläktat med gno