publicerad: 2021  
varna varnade varnat
varn·ar
verb
va`rna
● göra (någon) upp­märksam på något som en möjlig fara i syfte att ge veder­börande möjlighet att vid­ta försiktighets­åtgärder
JFR avråda, varsko
varnare; varning
någon varnar (någon/något) (för någon/något/att+verb/sats)
någon varnar (någon) (för någon)
någon varnar (någon) (för något)
någon varnar (någon) (för sats)
någon varnar (någon) (för att+verb)
någon varnar (något) (för någon)
någon varnar (något) (för något)
någon varnar (något) (för sats)
någon varnar (något) (för att+verb)
bilisterna varnades för halk­risken; ekonomerna varnade för en kommande depression; FN varnade för en militär upp­trappning på Balkan
○ ofta med in­slag av hot göra (någon) upp­märksam på de möjliga obehagliga följderna
jag har varnat dig för att snoka i mina papper!
○ äv. i fråga om (formell) till­sägelse som i sig själv ut­gör bestraffning
spelaren varnades en gång innan han ut­visades; kassören blev varnad för försumlighet i tjänsten
○ äv. mer el. mindre bildligt
höja ett varnande finger
ett varnande exempel se exempel
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska varna 'till­se; akta sig för; varna'