publicerad: 2021  
1vertikal vertikalt vertikala
vert·ik·al
adjektiv
vertika´l
● lodrät
MOTSATS horisontal, horisontell, vågrät
vertikalläge
○ äv. om riktning som konventionellt betraktas som lod­rät
skriften i kinesiska böcker löper vertikalt i stället för horisontalt (adverbial)
belagt sedan 1690; av franska vertical med samma betydelse; till lat. ver´tex 'vänd­punkt; virvel; hjässa', till ver´tere 'vända'; jfr ur­sprung till vers
2vertikal vertikalen vertikaler
vert·ik·al·en
substantiv
vertika´l
● lod­rät linje el. något som kan betraktas som en så­dan
○ spec. astronomi vertikal­cirkel som är vinkel­rät mot meridian
○ spec. äv. skeppsbyggnad kontur av ett lod­rätt snitt i far­tygs längd­riktning
några vertikaler i en linje­ritning ger en god upp­fattning om fartygs­formen
belagt sedan 1690