publicerad: 2021
vers
versen, plural verser äv. versar
vers·en
substantiv
1
knappast plur.
litterärt framställningssätt som är inriktat på att ge intryck av rytmisk enhet genom att ord och rader anordnas på spec. sätt, ofta regelbundet, samt ofta genom användning av rim
rimmad och orimmad vers; ett drama på vers
○
ofta om motsvarande text
hon är bra på att skriva vers; skådespelarna försökte få versen att låta som naturligt tal
blandad vers
vers med olika slags versfötter
bunden vers
poesi som är utformad enligt vissa reglervanligen (i svensk tradition) med taktindelning och därmed regelbunden växling mellan betonade och obetonade stavelser
fri vers
fritt utformad poesiofta (t.ex. i svensk tradition) utan eg. taktindelning
syllabisk vers
vers som grundar sig på principen att varje versrad har ett bestämt antal stavelser
2
ej i fackmässiga sammanhang
avgränsad del av (längre) dikt bestående av ett antal rader
hon sjöng första versen och en bit av den andra
○
särskilt om del som varieras, i mots. till refräng, spec. i sångtext
festföremålets barn sjöng verserna och hela sällskapet klämde i med refrängen
○
äv. om (kort) hel dikt
vardagligt
julklappsvers; minnesvers; skämtvers
han läste en kort vers i stället för att hålla tacktal
○
äv.
liten, numrerad avdelning av ett kapitel i Bibeln
○
äv. bildligt om välkänt (utslitet) uttryck på prosa
något nedsättande
tidningen försvarade sig med den vanliga versen om pressens frihet
sjunga på sista versen
närma sig slutetårets bokrea sjunger nu på sista versen – skynda fynda!
belagt sedan senare hälften av 1300-talet
Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
3
i fackspråk
rad i dikt
en limerick består av fem verser
belagt sedan senare hälften av 1300-talet
Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
