publicerad: 2021  
villa villan villor
vill·an
substantiv
vill`a
1 fri­stående en­familjs­hus med träd­gård vanligen för­hållandevis stort och av­sett för stadig­varande boende
JFR lägenhet, radhus, sommarstuga
villaägare; sommarvilla; tegelvilla; tvåplansvilla
de bytte upp sig från rad­hus till villa
belagt sedan 1803; via ita. av lat. vill´a 'lant­gård; lanthus'
2 oriktig upp­fattning
SYN. villfarelse JFR inbillning, misstag
minnesvilla; synvilla
det är en villa att tro att jorden är platt
i fyllan och villan se fylla
optisk villa miss­tag i fråga om vad man verkligen seren optisk villa gjorde att det såg ut som om planen var på väg att flyga rakt in i var­andra
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn. dom-; (Uplands-Lagen)) fornsvenska villa 'förvillelse; galenskap'; till vill
Bjud för­denskull, att man skyddar graven in­till tredje dagen, så att hans lär­jungar icke komma och stjäla bort honom och sedan säga till folket, att han har upp­stått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första. Bibeln (1917 års övers.), Matteus 27:64 (överste­prästernas ord till Pontius Pilatus efter kors­fästelsen av Jesus)