publicerad: 2021  
1hetta hettan
hett·an
substantiv
hett`a
1 stark värme på gränsen till vad människan tål (el. över den)
MOTSATS köld
middagshetta; sommarhetta; ökenhetta
hon stod inte ut med hettan i sol­skenet; hettan från mas­ugnen
○ spec. som tecken på feber el. upp­hetsning
han kände hettan i kinderna
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska hita; bildn. till het
2 stark upp­hetsning
i stridens hetta fälldes en del oövertänkta repliker
○ äv. något försvagat engagemang
hon hävdade med hetta flyktingarnas rätt till asyl
belagt sedan ca 1400 Klosterläsning
2hetta hettade hettat
verb
hett`a
● ut­stråla stark värme
något hettar
kaminen hettade; den sjukes kinder hettade
○ äv. i opersonliga konstruktioner
det hettar (om något)
det hettade om kinderna
○ äv. om smärta som upp­levs som brännande eller dylikt
såret hettade
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska hita
hettahettande
hetta till, hetta upp