SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

öring öringen öringar

ör·ing·en

substantiv

ö`ring

● laxöring

belagt sedan ca 1600; trol. ombildn. av fornsvenska öridh, till ör och rida i bet. 'fara, färdas'

SO

Alfabetisk lista

  örfil subst.
  örfila verb
  örhänge subst.
  örhänge (öra)
  örike subst.
  öring subst.
  örlog subst.
  örlogsbas subst.
  örlogsbesök (örlog)
  örlogsblockad (örlog)
  örlogsfartyg subst.

  Till   alla ordböcker