publicerad: 2021  
överenskomma överenskom överenskommit överenskommen överenskomna, presens överenskommer
verb
[ö`ver-] äv. [-en`s-]
● ofta lös förbindelse, se komma överens bestämma i sam­råd med någon
någon överenskommer med någon (om något/att+verb/sats)
någon överenskommer med någon (om något)
någon överenskommer med någon (om sats)
någon överenskommer med någon (om att+verb)
någon överenskommer med någon (att+verb/sats)
någon överenskommer med någon (sats)
någon överenskommer med någon (att+verb)
några överenskommer (om något/att+verb/sats)
några överenskommer (om något)
några överenskommer (om sats)
några överenskommer (om att+verb)
några överenskommer (att+verb/sats)
några överenskommer (sats)
några överenskommer (att+verb)
kontrakt som överens­kommits per korrespondens; brott mot den överens­komna vapen­vilan
belagt sedan ca 1670; jfr fornsvenska ivir eno koma med samma betydelse
överenskommaöverenskommande, överenskommelse