publicerad: 2021  
betinga betingade betingat
verb
beting´a
1 ut­göra förut­sättningar för något till­stånd etc.; om nöd­vändiga el. till­räckliga förut­sättningar
betingelse
betinga någon/något (med något)
betinga någon (med något)
betinga något (med något)
staters politik betingas ofta av deras råvaru­behov
○ spec. psykologi fram­kalla (önskat) beteende hos
betingad reflex; råttorna betingades med hjälp av ost och elektriska stötar
belagt sedan 1846; av lågtyska bedingen med samma betydelse; till tinga
2 något ålderdomligt vara till salu för visst värde
betinga något
boken betingar ett pris av 99 kronor
belagt sedan 1827
betingabetingande
betinga sig