publicerad: 2021  
strut struten strutar
strut·en
substantiv
● kon­formigt ihåligt före­mål ofta av papper; ibland anv. som behållare
strutformad; glasstrut
en strut (något) en strut (med något)
hon snurrade ihop en strut som hon fyllde med karameller; vill du ha glassen i strut eller bägare?; en stjärn­gosse med särk och strut på huvudet
○ äv. om så­dan behållare med inne­håll
han fick en strut godis
ny­fiken i en strut! var­dagligtdet an­går dig inte!som av­visande svar till en allt­för fråg­vis person: Vad ska du göra? – Nyfiken i en strut!
belagt sedan ca 1635; jfr fornsvenska struter 'spets på huvud­bonad'; sv. dial. strut 'strut; lur'; trol. besläktat med strutta