publicerad: 2021
uppbragt
neutrum uppbragt, bestämd form och plural uppbragta
upp|brag·ta
adjektiv
●
upprörd ofta över något avslöjande
uppbragt (över något/att+verb/sats)
uppbragt (över något)
uppbragt (över sats)
uppbragt (över att+verb)
många skattebetalare blev uppbragta över generaldirektörens höga lön och övriga förmåner
○
äv. om handling eller dylikt
hennes uppbragta reaktion
belagt sedan 1791;
efter tyska aufgebracht med samma betydelse, till aufbringen 'komma att fara upp; förarga'