publicerad: 2021  
vittna vittnade vittnat
verb
vitt`na
1 med­dela (under ed) in­för dom­stol vad man vet i viss sak
någon vittnar (mot någon/något)
någon vittnar (mot någon)
någon vittnar (mot något)
vittna i rätten; vittna falskt; mot sin vilja fick han vittna mot en kollega
○ äv. mer informellt intyga
JFR bevittna 2
någon vittnar om något/sats
någon vittnar om något
någon vittnar om sats
hon kunde vittna om att han all­tid gjorde sitt bästa
○ spec. i religiösa (sär­skilt fri­kyrkliga) samman­hang
någon vittnar om något/sats
någon vittnar om något
någon vittnar om sats
flera av de när­varande vittnade om sin frälsning
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska vitna; till vittne
2 ut­göra bevis för
något vittnar om något/sats
något vittnar om något
något vittnar om sats
de arkeologiska fynden vittnar om en hög kulturnivå; oavgjort mot mästarna – ett resultat som vittnar om klass
belagt sedan slutet av 1400-talet H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare
vittnavittnande