publicerad: 2021  
anstränga ansträngde ansträngt, presens anstränger
verb
an`stränga
● hårt ut­nyttja förmågan eller kapaciteten hos någon el. något
JFR fresta 2, trötta 1, överanstränga
någon/något anstränger någon/något (med något)
någon anstränger någon (med något)
någon anstränger något (med något)
något anstränger någon (med något)
något anstränger något (med något)
företags­ledningen an­strängde personalen över förmågan; korrekturläsning an­stränger ögonen; an­strängande studier
○ äv. med av­seende på maskin eller dylikt
stads­husets hårt an­strängda telefon­växel
belagt sedan 1804; av tyska anstrengen med samma betydelse, till strengen 'spänna, strama åt'; jfr ur­sprung till 2sträng
ansträngaansträngning
anstränga sig