publicerad: 2021
böjlig
böjligt böjliga
böj·lig
adjektiv
●
lätt att böja vanligen om långsmalt föremål (el. kropp)
JFR
elastisk
vara mjuk och böjlig i kroppen; de böjliga grenarna svajade under hans tyngd; materialet är bärkraftigt och ändå böjligt
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska bögheliker