publicerad: 2021  
benämna benämnde benämnt, presens benämner
verb
benäm´na
till­dela som sär­skild beteckning som kan an­vändas som namn på före­teelsen i fråga
SYN. 1kalla 1
någon benämner någon/något något
någon benämner någon något
någon benämner något något
han hade inget emot att benämnas socialist; den process som brukar benämnas privatisering
benämnda tal se tal
belagt sedan 1526; jfr fornsvenska benämna 'nämna; bestämma, av­göra'
benämnabenämnande, benämning