publicerad: 2021  
bifall bi­fallet, plural bi­fall, bestämd plural bi­fallen
bi|­fall·et
substantiv
bi`fall
1 sär­skilt juridik beslut om formellt god­kännande av förslag eller dylikt, vanligen fram­lagt till högre beslutande organ
JFR medgivande 1, samtycke
bifall (till något)
ge sitt bi­fall; flera styrelsemedlemmar yrkade på bi­fall till motionen
○ äv. om mer informellt (uttr. för) god­kännande, sam­tycke eller dylikt
han bad att få gå på toaletten, och läraren nickade bi­fall
belagt sedan 1732; till bifalla
2 yttring av starkt gillande så­som applåder, hyllnings­rop etc.
JFR anklang, gehör 2
bifallsyttring
stormande bi­fall; konserten väckte starkt bi­fall
belagt sedan 1734