publicerad: 2021  
jävel jäveln jävlar
eller
djävel djäveln djävlar
jävl·ar, djävl·ar
substantiv
jä`vel el. djä`vel
● kan upp­fattas som stötande (beteckning på) person som man tycker illa om
JFR jävla
gubbjävel; kärringjävel
en jävel (i/på något)
en jävel (i något)
en jävel (på något)
en elak jävel; en sjuk jävel; jag ska nog få tag i den jäveln; din jävel!
○ äv. med mer positiv betydelse, sär­skilt om person som beundras för något var­dagligt
en rolig jävel; han är en jävel på golf
○ äv. i negerade ut­tryck för att ingen är när­varande var­dagligt
det kom nästan inte en jävel till mötet
○ äv. om före­mål var­dagligt
biljävel
nu vill inte den jäveln starta igen
○ äv. bildligt, spec. var­dagligt sup
ta sig en jävel
○ spec. äv. var­dagligt smäll, slag
ge honom en jävel!
belagt sedan början av 1500-talet (Sagan om Didrik af Bern); se ur­sprung till djävul