publicerad: 2021
bivack
bivacken bivacker
bivack·en
substantiv
●
militärt nattläger i tält, vindskydd el. snögrotta
bivackplats
truppen gick i bivack; bygga bivack
○
äv. allmännare
på vildmarkskursen fick deltagarna bl.a. lära sig att rena vatten och gräva bivack
belagt sedan 1729;
av franska bivouac med samma betydelse; ev. av lågtyska, nederländska biwake 'fältvakt'