publicerad: 2021  
blottställa blottställde blottställt, presens blottställer
verb
[blåt`-]
ofta refl. göra skydds­lös
blottställa någon/något
blottställa någon
blottställa något
NN blott­ställde sig omedvetet i diskussionen
ofta i fråga om social el. ekonomisk skydds­löshet vanligen perfekt particip
efter rätte­gången var han helt blott­ställd
belagt sedan 1773
blottställablottställande, blottställning