publicerad: 2021  
bråk bråket, plural bråk, bestämd plural bråken
bråk·et
substantiv
1 ovänliga handlingar i form av häftig argumentation, skrik eller hand­gemäng ofta till följd av någon tvist
JFR orolighet, rabalder, uppträde 1
bråkstake
(i) bråk (med någon) (om något/sats)
(i) bråk (med någon) (om något)
(i) bråk (med någon) (om sats)
bråk (mellan några) (om något/sats)
bråk (mellan några) (om något)
bråk (mellan några) (om sats)
de ställde till bråk på spår­vagnen; han kom i bråk med polisen
○ äv. om öppen mot­sättning på högre nivå, ofta med bi­betydelse av ovärdighet var­dagligt
bråket mellan Spanien och Eng­land om Gibraltar
○ äv. försvagat, spec. oväsen
det var så mycket bråk från verk­staden att hon hade svårt att somna
○ spec. äv. om rent intellektuell konflikt var­dagligt
bråket mellan regeringen och samarbets­partierna
belagt sedan ca 1765; till 1bråka 1
2 matematiskt ut­tryck som beskriver en division eller ett rationellt tal
JFR bråkstreck, nämnare, täljare
bråkräkning
räkning med hela tal och bråk
belagt sedan 1633; av lågtyska brok, eg. 'brytning'; jfr ur­sprung till bråck, 1bräcka 1