publicerad: 2021
bråk
bråket, plural bråk, bestämd plural bråken
bråk·et
substantiv
1
ovänliga handlingar i form av häftig argumentation, skrik eller handgemäng ofta till följd av någon tvist
(i) bråk (med någon) (om något/sats)
(i) bråk (med någon) (om något)
(i) bråk (med någon) (om sats)
bråk (mellan några) (om något/sats)
bråk (mellan några) (om något)
bråk (mellan några) (om sats)
de ställde till bråk på spårvagnen; han kom i bråk med polisen
○
äv. om öppen motsättning på högre nivå, ofta med bibetydelse av ovärdighet
vardagligt
bråket mellan Spanien och England om Gibraltar
○
äv. försvagat, spec.
oväsen
det var så mycket bråk från verkstaden att hon hade svårt att somna
○
spec. äv. om rent intellektuell konflikt
vardagligt
bråket mellan regeringen och samarbetspartierna
belagt sedan ca 1765;
till
1bråka 1
2
matematiskt uttryck som beskriver en division eller ett rationellt tal
bråkräkning
räkning med hela tal och bråk