publicerad: 2021  
brusten brustet brustna
brust·en
adjektiv
brus`ten
● som har brustit särsk. om kropps­del
brusten blind­tarm; en brusten häl­sena; en brusten villa­tank
○ äv. bildligt, spec. miss­lyckad, inte in­friad
det brustna geniet NN; brustna förhoppningar
○ spec. äv. som vittnar om djup förtvivlan
brusten blick; han talade med brusten stämma
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska brustin; till brista 1