publicerad: 2021  
bruten brutet brutna
brut·en
adjektiv
bru`ten
1 som helt förlorat handlings­förmågan vanligen efter mot­gångar el. sorger; om person
JFR knäckt
efter konkursen var NN en bruten man
○ äv. svag och darrande
hon talade med bruten röst om den av­lidne
belagt sedan 1651; till bryta
2 som har vikits i hårda veck för att bli vacker; om servett
ett dukat lång­bord med höga vin­glas och brutna servetter
belagt sedan 1755