publicerad: 2021  
buk buken bukar
buk·en
substantiv
● främre, nedre del av bålen hos människo­kroppen, mellan bröst­korgen och bäckenet
SYN. abdomen JFR bukhåla, mage 2
bukandning; bukmuskel; hängbuk; isterbuk
○ äv. om mot­svarande del hos djur
bukfena; vassbuk
den skadade valen flöt med buken i vädret; han lade de rensade fiskarna med bukarna upp­åt i en tunna
○ äv. om kropps­hålan mellan bröst­korgen och bäckenet
JFR mage 1
buksmärta; buktalare
○ äv. bildligt om ut­buktning på andra före­mål, t.ex. flaska el. segel
planets buk; låt inte seglet få för mycket buk
○ spec. fysik om­råde runt största amplitud i (regel­bunden) våg­rörelse
svängningsbuk
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska buker; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med buga, böja