publicerad: 2021  
åklagare åklagaren, plural åklagare, bestämd plural åklagarna
å|­klag·ar·en
substantiv
å`klagare
● ofta bestämd form sing. (tjänste­man hos) myndighet som har i upp­gift att ut­reda och vid dom­stol åtala för brott och som vid rätte­gång ska bevisa den svarandes skuld
JFR 2fiskal, åklaga
åklagarsidan; åklagarvittne; åklagarämbete; chefsåklagare; kammaråklagare; överåklagare
all­män åklagare; åklagarens yrkande bestreds av försvaret; åklagaren lät häkta den miss­tänkte; åklagarens bevisning var inte över­tygande; åklagaren över­klagade den fri­kännande domen hos hov­rätten
belagt sedan 1480 (Skrifter till Läsning för Klosterfolk); fornsvenska aklaghare, till klagha a 'klaga över; an­klaga'; jfr ur­sprung till anklaga