publicerad: 2021  
1diagonal diagonalt diagonala
dia·gon·al
adjektiv
diagona´l
● som förbinder två hörn i en mång­hörning som inte ligger in­till var­andra om sträcka
○ ofta all­männare som löper på tvären i förhållande till någon naturlig riktning
diagonalband; diagonaldäck
skuggan föll diagonalt över fönstret (adverbial)
belagt sedan 1807; till grek. dia´ 'genom' och goni´a 'vinkel'; jfr ur­sprung till gon, polygon
2diagonal diagonalen diagonaler
dia·gon·al·en
substantiv
diagona´l
● sträcka som förbinder två hörn som inte ligger in­till var­andra i en mång­hörning, t.ex. en rektangel
en diagonal (från något) (till något) en diagonal (mellan några)
diagonalerna i en kvadrat är ungefär 1,4 gånger längre än kvadratens sida
○ äv. all­männare
hon gick på diagonalen över isen
belagt sedan 1744; se ur­sprung till 1diagonal!!