publicerad: 2021
dialekt
dialekten dialekter
dia·lekt·en
substantiv
●
lokal variant av ett språk inom visst geografiskt område; ofta i mots. till (standardiserat) riksspråk
dialektform; ölandsdialekt
(på) dialekt
hon gjorde uppteckningar av öns dialekt
○
ofta särskilt med tanke på ljudsystemet
bred dialekt; genuin dialekt; han är västgöte, det hörs på dialekten
○
äv. om sammanfattningen av alla sådana varianter av ett språk
dialektdrag
tala dialekt
belagt sedan 1670;
via lat. av grek. dial´ektos 'språk; samtal; sätt att tala', till dialeg´esthai 'samtala'; jfr ursprung till
dialog