publicerad: 2021  
dulcian dulcianen dulcianer
dulci·an·en
substantiv
dulcia´n
1 mest historiskt ett fagott­liknande instrument
belagt sedan 1643; av ita. dulciana med samma betydelse, till dolce 'mild', av lat. dul´cis 'mjuk, mild'
2 en orgel­stämma med mild klang
belagt sedan 1655
Grälmakar Löfberg, gammal och van,
Vid krogdörrn stod och blåste dulcian,
Arbeta med fingrarna, prutta och tjöt,
Och näven mot krögaren knöt. Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 78