publicerad: 2021  
duvning duvningen duvningar
duv·ning·en
substantiv
du`vning
● grundlig genom­gång eller träning
en duvning (i något)
han gav dem en ordentlig duvning i böjning av tyska verb
○ ibland äv. tillrättavisning
han fick sig en duvning för sitt slarv
belagt sedan 1844; trol. till sv. dial. duva till 'slå till'