publicerad: 2021
efterfölja
efterföljde efterföljt, presens efterföljer
verb
●
ofta lös förbindelse, se
följa
röra sig bakom framförvarande på konstant avstånd
någon efterföljer någon/något
någon efterföljer någon
någon efterföljer något
enligt polisen gick man efter de regler som finns för att efterfölja misstänkt fordon
○
äv. bildligt
formellt el. högtidligt
sällan lös förbindelse
rätta sig efter någon förebild el. föreskrift
JFR
lyda 1
lagen måste efterföljas; efterfölja ledarens uppmaning
belagt sedan 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska äptirfylghia
efterföljaefterföljande
SO