publicerad: 2021
fästa sig
fäste fäst, presens fäster
fäst·er sig
verb
1
tillskriva betydelse
någon fäster sig vid något/sats
någon fäster sig vid något
någon fäster sig vid sats
jag fäste mig särskilt vid det sista du sa; en liten förkylning är inget att fästa sig vid
belagt sedan 1693
2
fatta tillgivenhet för någon
någon fäster sig vid någon/något
någon fäster sig vid någon
någon fäster sig vid något
han kom att fästa sig särskilt vid farmodern
○
äv. med avseende på föremål
de hade fäst sig vid den gamla byrån och ville inte skiljas från den
belagt sedan 1807