publicerad: 2021  
förebrå före­brådde före­brått, presens före­brår
verb
fö`rebrå
● direkt ut­tala miss­nöje med (någon) för fel­aktigt handlande
JFR klandra, tillrättavisa
någon förebrår någon (för något/sats)
någon förebrår någon (för något)
någon förebrår någon (för sats)
någon förebrår någon (något/sats)
någon förebrår någon (något)
någon förebrår någon (sats)
man måste före­brå honom för att han inte förut­såg krisen; hon före­brådde sig själv för olyckan
belagt sedan 1635; ombildn. av fornsvenska forbra 'före­brå', eg. 'kasta (något i an­siktet på någon)', till bræghþa 'kasta'; jfr ur­sprung till bragd, brås
förebråförebrående, förebråelse