publicerad: 2021
förgöra
förgjorde förgjort, presens förgör
verb
●
fullständigt förstöra
JFR
tillintetgöra
någon/något förgör någon/något
någon förgör någon
någon förgör något
något förgör någon
något förgör något
○
särskilt
döda
målet var att totalt förgöra fienden; drogerna förgör folk
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska forgöra; efter lågtyska vordon med samma betydelse
förgöraförgörande, förgöring, förgörning, förgörelse