publicerad: 2021  
förläna förlänade förlänat
verb
förlä´na
● låta få som för­mån
någon/något förlänar någon något
någon förlänar någon något
något förlänar någon något
förläna något åt någon/något
förläna något åt någon
förläna något åt något
han förlänades en fin orden
○ spec. (förr) ge i förläning
drottningen förlänade honom ett jakt­slott
○ nu­mera mest bildligt med­föra (något positivt)
berättar­tekniken förlänar en speciell spänning åt historien
belagt sedan 1408 (öppet brev utfärdat av änkan Katarina Turesdotter med gåva till Linköpings domkyrka (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska forläna; av lågtyska vorlenen med samma betydelse; jfr ur­sprung till lån, län 1
förlänaförlänande, förläning