publicerad: 2021  
1fackla facklan facklor
fackl·an
substantiv
fack`la
● större brinnande trästicka eller dylikt som an­vänds att lysa med och som ofta bärs med lyftad hand (ibland som in­slag i manifestation eller dylikt)
JFR bloss 1
fackeldans; fackelsken; fackeltåg; halmfackla
den olympiska facklan
○ äv. om så­dan trästicka innan den brinner
paketera facklorna
○ ibland bildligt i ut­tryck för idéer och dylikt
frihetens fackla; vi måste föra NN:s fackla vidare
belagt sedan 1626; via tyska av lat. fac´ula 'liten fackla', till fax´ 'fackla'
2fackla facklade facklat
verb
fack`la
● bränna (överskotts­bränslen) med (större eller mindre) elds­låga t.ex. från ett högt stål­rörs­torn; av bl.a. säkerhetsskäl
fackla (något)
facklade gaser; före­taget har tagit en kompressor ur drift och facklar där­för hela denna vecka
belagt sedan 1988; se ur­sprung till 1fackla!!
facklafacklande, fackling